Djupt inne i de mörka småländska skogarna

Efter att ha avslutat en häktisk vecka så blev det äntligen det efterlängtade och väl behövda höstlovet. Finns det nåt bättre sätt att spendera den dyrbara ledigheten på, än genom att sätta sig i bilen och köra allt för många mil på de små krokiga vägarna i södra Sverige för att komma fram till en liten skogsdunge mitt blad träden? JA! Varför då inte bara stanna hemma och ta vara på lovet? Jag vet inte, antagligen för att jag blivit nerdrogad eller nåt. Så på något mystiskt vis sitter jag nu ca 10mil från närmaste stad (Jönköping), dock med en 100/100 lina. W00T? oO Vad har hänt med världen. Nu återstår det bara att se om jag överlever den kommande veckan…

Omg… kameran fungerar, den klarar av de småländska ljusvågorna.

Matlagning med kinesiskagruppen

Mmmm… Nu har jag precis käkat en riktigt god måltid. I skolan! Nåja, det var ju trots allt jag som lagade den, och nej det var inte den vidriga ” Wienerkorv & potatismos” som serverades till lunch som jag pratar om. Vi lagade vårrullar med nudlar, och mäktigt gott blev det. =)

Jag måste bara nämna att idag på fysiklektionen så visade vår fysiklärare oss en kondensator som kunde ladda upp till en farad, typ stor som en termos, rätt lik en bomb, och hade ett fint biltema tryck. Hittade den inte i deras webshop dock. Undrar vad det är tänkt att man ska använda den till, trimma el-bilar kanske? =)

Nu ska jag kila vidare och plugga religion, men det känns så konstigt när hela huset är tomt. =/
Ingen som vill hålla mig sällskap?

På outlaw äventyr med Saphira

Varje gång jag passerat påfarten till den nya motorvägen i Täby (fråga mig inte varför jag har passerat den så ofta) så har tanken slagit mig att det här måste vara det ultimata stället att gasa av sig på med hojen. Så efter att ha slutat idag så var jag bara tvungen att ta Saphira på en sista åktur innan vintern kommer.

Påfarterna var blockerade av diverse föremål, men jag hittade en bom som jag kunde köra under. Och jag måste säga att det var ganska spännande och kul att glida omkring helt ensam på den splitternya vägen, men också lite kusligt. Efter att ha kört dryg en mil i ~80km/h för att kolla vart vägen tog slut och att det inte fanns några plötsliga hinder, så möttes jag av ett par betongfundament som spärrade av vägen. Där vände jag och ställde mig mitt på mittlinjen. Vad som hände sen inpräntade ett oförglömligt minne. Med ett dovt klick gick ettans växel i, och sen bar det av med all världens fart. Känslan av att vrida gashandtaget i botten och varva upp till rödmarkeringen för att sen peta i nästa växel och kastas iväg i ännu en häftig acceleration är obeskrivlig, men jag kan nog ge er en liten ledtråd. Efter att ha avverkat alla sex växlar så var det bara att glida fram i de långsamt krökande kurvorna, och känna hur allt rasade förbi en, och efter ett tag körde jag jämsides med en lite mindre väg. Känslan att fara som ett skott förbi de andra bilarna var en upplevelse. Men som alla andra goda ting har de alltid ett slut, dessvärre kom det allt för fort. För att inte gripas av hybris eller råka ut för någon olycka beslöt jag mig för att inte vända igen, utan hoppa av när det var som bäst.

Ett par bilder från Saphiras och min ”outlaw” färd.

Min blogg reinkarnerar

Bara sådär helt spontant när jag satt och lyssnade på ett stycke musik så funderade jag över hur mycket mindre det skulle låta om jag stoppade ett pekfinger i vardera öra. Givetvis var jag så illa tvungen att testa, och blev genast förvånad. För vad som hände var att musiken i sig dämpades avsevärt, men basen blev fetare. Det var inte speciellt svårt att lista ut, att genom min lathet haft armbågarna på bordet som i sin tur vibrerar rätt bra, men jag är fortfarande lite imponerad över resultatet.

När jag nu tröttnat på min nya upplevelse så slog det mig att det är en sådan typisk grej som Gustav skulle blogga om, vilket efter lite funderande fick mig att vilja börja blogga själv. Så nu står jag här och dammar av min gamla blogg (om man nu kan kala den ”blogg”), och jag får väl försöka hippa till den lite och värva ett par trogna läsare framöver…
Nu ska jag gå och svara på någon enkät jag fått från SCB, har ju t.o.m. fått en fin påminnelse om att det är bra att svara på den. Det handlar tydligen om intresset för att fortsätta studera vid en högskola.