Varje gång jag passerat påfarten till den nya motorvägen i Täby (fråga mig inte varför jag har passerat den så ofta) så har tanken slagit mig att det här måste vara det ultimata stället att gasa av sig på med hojen. Så efter att ha slutat idag så var jag bara tvungen att ta Saphira på en sista åktur innan vintern kommer.
Påfarterna var blockerade av diverse föremål, men jag hittade en bom som jag kunde köra under. Och jag måste säga att det var ganska spännande och kul att glida omkring helt ensam på den splitternya vägen, men också lite kusligt. Efter att ha kört dryg en mil i ~80km/h för att kolla vart vägen tog slut och att det inte fanns några plötsliga hinder, så möttes jag av ett par betongfundament som spärrade av vägen. Där vände jag och ställde mig mitt på mittlinjen. Vad som hände sen inpräntade ett oförglömligt minne. Med ett dovt klick gick ettans växel i, och sen bar det av med all världens fart. Känslan av att vrida gashandtaget i botten och varva upp till rödmarkeringen för att sen peta i nästa växel och kastas iväg i ännu en häftig acceleration är obeskrivlig, men jag kan nog ge er en liten ledtråd. Efter att ha avverkat alla sex växlar så var det bara att glida fram i de långsamt krökande kurvorna, och känna hur allt rasade förbi en, och efter ett tag körde jag jämsides med en lite mindre väg. Känslan att fara som ett skott förbi de andra bilarna var en upplevelse. Men som alla andra goda ting har de alltid ett slut, dessvärre kom det allt för fort. För att inte gripas av hybris eller råka ut för någon olycka beslöt jag mig för att inte vända igen, utan hoppa av när det var som bäst.
Ett par bilder från Saphiras och min ”outlaw” färd.
