Istanbul dag 5

Eftersom att vi fortfarande hade lite pengar kvar i kassan, så begav vi oss något trötta till valfritt museum. Själv så gick jag till ett konstmuseum som var väl värt besöket. Det låg precis vid vattnet med en fin utsikt, och förutom alla tavlor så hade de ett rum där det hängde hundratals böcker i taket och en fotoutställning.

Efter en lunch ute på gatan var det dags att ta sig till vandrarhemmet för skjuts till flygplatsen. Nu tänkte nog de flesta att det skulle bli en snabb och skön hemresa. Ikke sa nicke, precis när vi gått ombord på planet börjar det att hagla vilket leder till att alla plan måste besprutas med glykol. När vi tillslut nått startbanan har det gått så lång tid sen planet forstbehandlades att vi var tvungna att vänta på en andra omgång av glykol. Tillslut var vi i luften och på väg mot Frankfurt flygplats, endast en timme försenad. Där slutar tyvärr inte det hela, för från början hade vi 1h 40min på oss att byta plan, men nu återstod det endast 40min. Eftersom det andra planet ifrån Frankfurt till Stockholm också var ett lufthansa plan bestämde de sig för att invänta oss. Snabbt gick det inte, först skulle lite hundar lukta på oss, sen skulle vi igenom passkontrollen, sen skulle varje millimeter av vårat handbagage inspekteras noga, och sen skulle vi till andra ändan av flygplatsen genom läskiga tunnlar med mystisk musik. Väl ombord på planet meddelade kaptenen att vi väntade på lite bagage ifrån Istanbul, så det blev till att vänta 20minuter till (var i och för sig skönt att vi fick med våra väskor). Så precis när vi ska backa ut ifrån parkeringsplatsen går bilen som backar ut plan sönder, så då blev det ännu lite väntan, men tillslut kom vi iväg. Alla kom hem hela och oskadade, utan några stölder, fast väldigt slitna och trötta.

Istanbul dag 4

Vi börjar den gråmulna dagen med en promenad till den gamla Orient Expressen. Tyvärr var den ju inget att hänga i granen. En tråkig gammal station med fyra stycken spår och en staty av Atatürk. Eftersom det såg ut att bli regn så bestämde vi oss för en heldag vid den berömda basaren. Mitt emellan två affärer hittade vi den relativt diskreta ingången, och jag tror inte riktigt att någon av oss viste vad vi skulle finna där inne. Så fort man kom in så började butikerna på höger och vänster sida längs korridoren så långt man kunde se. Ifrån golv till tak hängde det väskor, jeans, stövlar, jackor, tyger, smycken och mycket mera, och ju längre in man gick så fanns det flera korridorer som korsade den vi gick i, och även de sträckte sig långt utom synhåll. Det gällde att börja orientera sig, men det var lättare sagt än gjort med tanke på att allt såg likadant ut.

Efter ett par timmars strosande letade vi upp ett ställa för att käka och diskutera vad vi sett och skulle köpa. Jag tror inte att någon i klassen gick hem helt lottlös, och vissa slog till och med på stort med någon fin handväska eller liknande. Själv så hittade jag ett par turkiska tofflor som jag lovat min mamma, och diverse roliga turkiska smycken som säkert blir födelsedagspresenter.

Tillslut så begav vi oss helt utmattade hemåt, där vi vilade ut och tog en dusch innan middagen. Då kan jag passa på att berätta om rockbaren vi gick till kvällen innan. Livebandet spelade ett par Pink Floyd och Guns n’ Roses låter på hyggligt bra engelska, men när vi sen skulle fråga dem om en annan låt så kunde de inte ett ord engelska, utan bara låttexterna. Nåja, det var i alla fall en trevlig kväll.

Eftersom det var sista kvällen så bestämde vi oss för en gemensam klassmiddag. Så vi begav oss ut på stan för att hitta en restaurang som hade tillräckligt många bord, som tur är så är vi en ganska liten klass. Efter middagen drog vi ut och snurrade runt lite i Taxim, för att sen spendera ett par timmar på en mysig bar 20 meter ifrån vandrarhemmet med ett par vattenpipor. Det blev en sen kväll, men vid femslaget gick vi i alla fall och la oss för att orka med hemresan.

Istanbul dag 3

Idag så har vi besökt det gamla palatset (Topkapi Sarayi) och Hagia Sofia (Ayasofya), men innan jag berättar om dem så måste jag bara lägga in en mening om klubben vi var på igårkväll. Vi tog spårvagnen i ca 20min och kom mitt in i nattlivet. Där så hittade vi en trevlig nattklubb vi gick in på (lite eurotripkänsla över den), högt i tak och kristallkronor. Det var helt okey, men tjejerna lös med sin frånvaro. Inte undra på att vakterna blev så glada över att 10st blonda svenska cheyer kom i samlad tropp.

Palatset i sig var inte så jättespännande, kanske alla Gestapos med automatvapen överallt var lite coola. Däremot så tappade man hakan när man gick in i skatkammaren. Tyvärr så fick man inte fota, och det är ganska svår att beskriva de imponerade föremål. Om vi säger såhär, mycket såg nästan ut som leksaker därför att det bara var för mycket av de enorma ädelstenarna. Jag har för mig att jag en gång i tiden läste ett inslag i illustrerad vetenskap, att om man tog allt guld på jorden, så skulle det rymmas i en kub med en sida på 20m, om det nu stämmer så finns nog den största andelen guld på museum. Det fanns mängder av medaljer som var sjukt detaljerade och utsmyckade med hundratals diamanter, smaragder, rubiner och safier. Det coolaste var nog två stycken ljusstakar som var i solitt guld och vägde vardera 48kG, och var besmyckade med tusentals diamanter.

Istanbul dag 2

18.21 – Nu sitter vi och återhämtar oss efter dagens utflykt. Vi började med att ta en tur igenom den Blå Moskén idag, som tydligen var radioaktiv. Satt i alla fall en suspekt skyllt på fasaden. =P
Den var sjukt stor inuti, helt fantastisk, men den var inte lika blå som jag hade förväntat mig. =/
Sen så fortsatte vi med en båttur över Bosporen till den Asiatiska sidan. Det var som att komma till ett nytt land, och på något sätt kändes det lite mer som Asien. Ingen polis i varje gathörn med automatvapen, och både fordonen och husen var mycket mer slitna. Svårt att förklara, men det kändes annorlunda, precis som gamla stan där vi bodde och den ”ungdomliga” delen Taxim kändes som två helt separata städer.
Vi fortsatte högt upp till en bergstopp med buss. Det lutade så kraftigt så man var lite rädd för att bussen skulle börja backa hela tiden. Tillslut så stannade bussen och vi fick gå den sista biten, vilket var en upplevelse i sig. För helt plötsligt mitt bland alla hus (och till och med på vissa hus) stod det en mängd TV/Telemaster, och jag överdriver inte om jag säger att det var minst 100st totalt på berget. Tyvärr har jag ingen bra bild över det, men det kan knappast vara nyttigt att bo där i närheten. Mitt bland masterna så hittade vi en ganska trevlig restaurang, som såg fett lyxig ut, fint inredd och med en kypare per elev i klassen. Eftersom det var mulet och vi då inte kunde se så mycket så började vi bege oss ner igen, för att leta turkisk yoghurt.
Bussfärden ner för berget var rena nära döden upplevelsen. För att citera Anders ”Som gammal busschaufför blir man ganska imponerad”. Nu var det inga uppförsbackar som bussen sakta men säkert klättrade upp för. Istället var det rena störtloppsbacken och plattan i botten som gällde, på för övrigt knappt existerande vägar som slingrade sig åt höger och vänster. Man fick en liten adrenalinkick varje gång vi fick möte med en annan buss eller lastbil, och på tal om bussarna så har SL en hel del att lära sig. Jag tror aldrig att bussen faktiskt stannade helt förutom när vi skulle på och av. Helt plötslig kunde dörren slängas upp och en turk flög in genom dörren, nästan Formel1 klass på stoppen.
Nu ska vi ut och göra Istanbuls gator osäkra genom att studera nattlivet

Istanbul dag 1

Jag kopplar upp mig på wlanet som så praktiskt finns på rummet, och vad tror ni inte händer när jag försöker gå in på wordpress.com? Jo då möts jag utav texten: ”Access to this site has been suspended in accordance with decision no: 2007/195 of T.C. Fatih 2.Civil Court of First Instance.” FU!! Orka med länder som censurerar. Jag lyckades creecha cruuchet genom att använda en proxy, men den klarade inte av wordpress sätt att publicera inlägg, så jag fick vänta med dem tills jag kom hem.
08:36 – Jag befinner mig nu på ca 10 000 meters höjd, och har äntligen börjat att vakna till. Efter att ha tålmodigt lyssnat på ”spännande” hästsnack från mina klasskamrater i en timme så övervägde jag att ta fram datorn. Då alla andra ligger och sover/vilar. Klassen är typ som en skara japaner, alla ska ta 100 bilder på varandra i olika poser. Nu ska jag fortsätta att njuta av flygningen med SAS.
14.07 – Efter att ha käkat en kebab på en inhemsk restaurang, där Jakob fick sin mat snodd från en katt, så sitter vi nu i vandrarhemsrummet och väntar på att resten av klassen ska samlas. Här kommer de första bilderna från Turkiet. Utsikten är otrolig!!

Nu ska vi vidare till Svenska Forskningsinstitutet och kolla in Istanbuls fetaste partygata.
23.29 – Nu är vi tillbaka på vandrarhemmet efter en mycket spännande dag. Jag skulle kunna snacka på i timmar om alla nya intryck, så som deras kollektivtrafik. Go’natt.

Istanbul på fredag!

Nu märks det på alla i klassen att det bara är ett par dagar kvar till resan. Vissa är väldigt taggade (som jag =D) och vissa verkar helst vilja stanna hemma. Det blir ju vad man gör det till, själv tycker jag att det ska bli jättespännande att få göra en klassresa till ett så annorlunda land som Turkiet. Taggad som jag är så har jag ju varit inne på vandrarhemmets hemsida, och där möts man utav en lite spännande lista =P

We offer for our guests
FREE Breakfast
Everyday: Cheese, Butter, Jam, Creme chocolate,
Cucumber, Tomato, Olives, Unlimited tea, coffee and bread.
in additional some days: – Omelette – Yoghurt with fruits – Turkish special bread and cakes – Menemen (Turkish Omelette) ;o)
FREE Internet Access (high speed)
FREE Wi-Fi connection
FREE Clean and fresh sheets, pillow, blanket.
FREE Towel ( also dorm rooms )
FREE City Map and travel information
FREE Local Phone call
FREE Safe-box Deposit
FREE Backgammon,Chess, Scrabble,
FREE Pictionary, Card Games
FREE Luggage Room
FREE Parking
FREE Tea and Coffee Unlimited
FREE 24 hours running hot water
Flexible check-out
Comfortable beds
Wake up service
Generator and water store
Travel Library
No curfew, No lockout

Jadu… som ni ser så är det ju gratis parkering och lokalsamtal. Yay nu kan man ju busringa till Muhammed på Bakalakala Street. Utifrån bilderna så ser det faktiskt helt okey ut, och det ligger tydligen mitt i smeten, 100m från Hagia Sophia. Det jag skulle kunna klaga på just nu är att vi ska vara 0520 på Arlanda. -.-

Sen så föll det lite snö för första gången på ganska länge idag. Då kom jag att tänka på sportlovet, det är ju typ bara 4 veckor dit!

En skiva ost (Powered by Opera)

Lite lagom trött och hungrig efter kinesiskan ska jag göra mig själv en macka. Jag tar fram första bästa osthyvel, och precis när jag ska börja hyvla en skiva så fryser jag till. Först trodde jag att det var en hallucination. Jag står i ett par sekunder och bara stirrar på osthyveln, för att sedan konstatera att det måste vara ett dåligt skämt. För jag vill inte ens tänka tanken på den dagen då det står Microsoft på kylskåpet eller mikron.

She’s Lost Control

Igår var jag på bio och såg filmen Control, som handlar om Ian Curtis liv, eller rättare sagt ungdom, för han blev ju bara 23 år gammal. Jag har aldrig lyssnat på Joy Divisions musik, och jag måste erkänna att det man fick höra i filmen fann jag inte speciellt spännande, men ändå så tyckte jag om filmen. Den skiljer sig ganska mycket från alla filmer jag sett den senaste tiden, så det var lite roligt med omväxling. Regissören hade verkligen lyckats med att få den spännande, trots att det var en deprimerande ”drama” (kanske inte min favoritkategori). Tyvärr så kände jag dock att den var lite för lång, till slut blev det för mycket, för den var ju trots allt två timmar lång. Det blev i alla fall helt klart en lyckad kväll, och snart är det dags för årets andra skolvecka (helgerna rusar förbi alldeles för snabbt).

Sretan Božić i Nova Godina

I eftermiddags när jag satt hemma och inväntade min kinesiskalektion så fick jag för mig att tömma brevlådan. Bland de tråkiga kuverten adresserade till mina föräldrar fanns ett litet mystiskt brev som hade mitt namn på sig (yay!). Det var ganska tydligt att det var från utlandet. Frimärket avslöjade Hrvatska, alltså ifrån Kroatien. Inte många i Kroatien som har min adress (hoppas jag!). Anyways, det var ett julkort från Martina, som jag lärde känna i somras när vi var där (meh… lång historia). Jättefint var det! Speciellt med tanke på att kroatiska och tyska är de språk de främst lär sig i skolan, och hon hade skrivit på engelska. Det är typ omöjligt att snacka med någon i Kroatien om man in kan tyska, i alla fall på ön vi var på.

P.S. Smileyn är teh shit! Ögonbryn över hela pannan. =)

Hjääääälp…

Alltså! Jag har gått i skolan i två dagar, och har typ mer att göra än vad jag hade innan jullovet. Massa nya saker hit och dit, nåja, ska inte klaga allt för mycket, har ju precis haft lov, och om drygt två veckor ska hela klassen till Istanbul i fem dagar. Resan ger oss ju inte direkt mindre att göra i skolan, men jag tror att det kommer vara värt det väl där. Sen kommer sportlovet, och bara några veckor efter det så är det påsklov, och sen är det en massa andra ledigheter, så synd är det kanske inte om mig till slut. Men det är jobbigt att komma igång efter lovet!