Who’ll Stop the Rain

Nu har det tråkiga vädret varit här i en vecka. Någon måtta får det väl vara? Fast jag måste erkänna att det har varit skonsamt för min bränsleekonomi. För de två veckorna innan körde jag 70 mil i snitt per vecka, så nu är jag typ stammis på macken… =P

Istället får jag nöja mig med att kolla på lite bilder från de gångna veckorna, och jag kan inte hjälpa att fastna för en bild. Den är redan publicerad tillsammans med ett tidigare inlägg. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord, och det tycker jag verkligen att denhär bilden gör. Jag vet att man inte ska beundra sina egna verk, men jag kan inte låta bli att tycka att den är vacker. De fina färgerna i bakgrunden, med de gröna träden och den blå himlen ser så mjuka ut. Asfaltvägen som kommer in i bilden och sakta böjer sig ut igen mot det okända. Sist men inte minst motorcykeln som är fångad mitt i en kurva med halvljuset som skiner som en sol. Trots att man bara ser ett par ögon som tillhör tjejen bakpå, så tycker jag att man kan tyda hela hennes ansiktsutryck ändå. Hon ser avslappnad och glad ut. Hennes ögon skiner utav lycka samtidigt som hon lutar sig i symbios med föraren in i kurvan och blickar redan in i nästa kurva. Ser lite sött ut hur båda verkligen följer med motorcykeln. Nu vill jag ut igen… men molnen ligger tunga och dropparna faller periodvis. Jag får nöja mig med att göra en bakgrundsbild utav den… =/