Första permisen i Stockholm

Det känns som evigheter sen jag var ”hemma”.  Det gav en såndär pirrande magkänsla att träffa vänner och se omgivningen igen. Eftersom vi aldrig får en ledig sekund nere på basen så har jag inte haft speciellt mycket tid att tänka på allt man saknar. Tiden har som vanligt bara rusat fram, det känns som om det bara var några timmar sen jag kom hem, och ska till centralen om tre timmar.

Det må vara slitit till och från (mest till!), men lumpen har även sina goda stunder. De allra flesta i plutonen är sjukt sköna, och vi har redan tokmånga härliga minnen tillsammans. Även om befälen gör sitt bästa för att göra tillvaron so odräglig som möjligt. Från morgon till kväll är det vapenträning, närstridsträning, sjukvård och vård. Förra veckan fick vi prova på fällt i tre dagar, och som friluftmänniska tyckte jag att det var otroligt roligt. Dock tyckte jag att man fick lite för lite sömn, och så kände man sig konstant ofräsch. Fast att få krypa runt i skogen med full stridsutrustning, kamouflagefärg i ansikte och med en halv buske på huvudet gjorde det fett värt ändå.

I brist på andra bilder kan ni få gissa vad det här är…

Jag får se till att ha lite coola bilder till nästa inlägg!