För vi har tagit studenten…

…fy fan vad vi är bra! Tiden har bara rusat förbi, det är helt otroligt. Själva studentdagen började redan klockan 6 på morgonen, och då först med champagnefrukost tillsammans med klassen, för att sedan träffa resten av skolan i Danderyds Kyrka. Därefter var det studentlunch och utspring, och ett par timmars skrikande på flaket. Innan jag viste ordet av det stod jag där vid min mottagning som tack vare lite eftersläntande gäster höll musiken spelandes långt in på torsdagsmorgonen.

Sen har det bara varit full rulle fram till idag. På torsdagen så tog en god vän Karoline studenten, och på fredagen var det Cecilias tur. För att varva ner lite så avslutade jag veckan med en tredagars segling med ett par vänner i Stockholms skärgård. Hur känner man friheten som bäst om inte ute på sjön där man kan segla vart man än vill och känna de friska havsbriserna blåsa genom håret. Helt klart kommer det att bli mera seglande i sommar!

Nu ska jag börja ta tag i mitt nya liv. En bra start är ju att börja skriva tackkort till alla som dök upp på mottagningen. Jag kan ju passa på att tacka mina kära föräldrar för att de ordnat den bästa studentmottagningen man någonsin kunnat önska sig, och alla andra som dök upp för att fira mig. Nu får jag avsluta med en tår i ögat då jag tänker på alla goda minnen jag kommer att ha för resten av livet, och alla som jag inte lyckats säga hejdå till. Vem vet när man träffar dem igen?

Snart studenten!

Nu är det slut på studentskivor, och balen har varit. Det var otroligt kul att se alla så uppklädda och fina. En jättemysig kväll trots att musiken sög hårdare än hårt.. =P
Solen skiner och det var studentfotografering idag. Igen så fick man se alla uppklädda och fina, och nästa gång gäller det för då tar vi studenten. Till råga på allt så har en sommarfeber smugit sig fram. Livet kunde inte vara bättre! =)

Kommer att bli tråkigt att säga hejdå till klassen efter tre år tillsammans… =(

Ps. Gustav, dedär kakorna är inga random ica-kakor, det är fet epic loot. Skämt å sido, de är på g

Projektarbetet is no more!

Idag är det den 4 april. Låter datumet bekant? I alla fall för dagy elever borde det ringa en klocka… En varningsklocka! Det är nämligen deadlinen för projektarbetet, inklämt mitt bland alla skivor. Vanligtvis är skolan helt tom när vi slutar kvart över tre på fredagar, men denna fredag var ett undantag. Vid alla datorer satt det människor, helt utslitna och sönderstressade. De få skrivare som fortfarande fungerade gick på högvarv.

Jag måste erkänna att det var en otrolig lättnad att dumpa den fortfarande varma bunten papper i min handledares fack. För i en veckas tid har jag suttit framför datorn från och med det att jag kommit hem tills ögonen börjat strejka. Jag har för vana att öppna fönstret när det är fint väder ut, vilket det av en händelse råkat vara den gångna veckan. Ni anar inte hur frustrerande det är att höra alla motorcyklister leka ute i det fina vårvädret. Det var till och med ett helt gäng som uiila förbi, men i all min frustration kan jag inte låta bli att bli glad ändå. Som grädde på moset mötte jag en traktor som sopade gatan från löv och grus på väg till skolan. Helt klart ett tecken tänkte jag. Så när skoldagen var över rusade jag hem för att rulla ut hojen ur garaget. Det var visserligen inte första gången jag luftat henne i år, men det kändes ändå som om jag inte åkt hoj på flera år. Efter en stillsam uppvärmning i lugna djursan så bar det iväg på äventyr. Meningen med livet, universum och allting blir så uppenbart när man susar fram och ligger i varenda kurva så att asfalten rusar förbi under knäet. Då vet man att man lever!

Nu är jag så trött på att skriva så att jag nästa spyr över tangentbordet. Ha en trevlig helg!

Glad Påsk!

Senast jag skrev ett blogginlägg var sportlovet precis över och imorgon så börjar påsklovet. Det känns som om någon snabbspolar tiden, och får man frågan om vad man gjort de senaste veckorna så vet jag faktiskt inte. Som säkert för många andra så tar skolan upp en allt större, och nästan orimlig stor del av fritiden. Det är helt omöjligt att hinna med att träffa vänner och göra annat när det ständigt kastas nya prov och uppgifter på en, och mitt i hela röran ligger projektarbetet som en tickande bomb. Projektarbetet är en hel vetenskap i sig, för i alla fall jag kan ibland känna att ju mer tid man lägger på det, destu mer blir det att göra. Typ som att tugga på en allt för stor köttbit. Sen så över en natt (eller kanske två) så är allt ett minne blott, och man kommer endast kunna sitta och tänka tillbaks på hur roligt det var i skolan och hur jobbigt det är att jobba eller vad man nu hittar på. Ironiskt va?

Visst känner man sig sönderstressad och skoltrött, men livet är för fint för att glömmas bort i misär. Det finns fortfarande en hel del underbara människor som hjälper en att fortsätta framåt och hjälper till att förgylla vardagen. Just nu har vi besök i klassen från Frankrike. Roliga typer, men deras engelska är knappast nåt att hänga i julgranen. Otroligt nog så har jag lyckats ganska bra med den lilla franska jag kommer ihåg. Sen så har min kära far dragit med sig några mystiska små radiostyrda helikoptrar från senaste mässan han var iväg på. De är helt omöjliga att flyga, och kan skjuta på varandra. Blir man träffad störtar den i marken. Som ni kanske förstår blir det en hel del pauser i pluggandet för att försvara rummet och hedern. I grund och botten är inte livet så mycket lidande. Om inte annat så börjar skivorna redan dra igång, och inte minst planeringen inför studenten. Vår klasskiva äger rum den 14maj på riddarkällaren, alla är självklar välkomna så hör av er vid intresse.

Hoppas att alla får ett riktigt bra påsklov!

Idrottsdag

En gång per år tycker skolan att vi ska vika en hel dag åt att sporta och få lite frisk luft. Man kan t.ex. åka skidor/snowboard i Romme eller spela badminton. När man nu får privilegiet att sporta en hel dag, varför fjolla runt när man kan passa på att utöva en riktig sport!
Utan men så godkändes vårt förslag, folkrace, utav gymnastiklärarna, så det var bara att boka tid och se fram emot en härlig dag.

När vi kom ut på banan fick vi en snabbgenomgång av flaggor mm, och hur slitstark en Volvo 240 är. För att citera; ”Skär den sig är det bara att byta olja, sen kan man köra igen…” Jo men det låter ju lovande tänkte vi samtidigt som vi drog på oss varsin overall.

Bilarna var helt tömda från onödiga saker, och utrustade med störtbur och fyrpunktsbälte. Först fick vi köra varsitt uppvärmningsvarv, och sen var det jaktstart med två bilar åt gången. Efter ett flertal varv, ett par avåkningar och en omkörning så var det tillslut final.

Det var utan tvekan den roligaste skoldagen, det är otroligt hur kul man kan ha det med en gammal Volvo och lite lera och mycket sladdande. När är nästa idrottsdag?

Istanbul dag 5

Eftersom att vi fortfarande hade lite pengar kvar i kassan, så begav vi oss något trötta till valfritt museum. Själv så gick jag till ett konstmuseum som var väl värt besöket. Det låg precis vid vattnet med en fin utsikt, och förutom alla tavlor så hade de ett rum där det hängde hundratals böcker i taket och en fotoutställning.

Efter en lunch ute på gatan var det dags att ta sig till vandrarhemmet för skjuts till flygplatsen. Nu tänkte nog de flesta att det skulle bli en snabb och skön hemresa. Ikke sa nicke, precis när vi gått ombord på planet börjar det att hagla vilket leder till att alla plan måste besprutas med glykol. När vi tillslut nått startbanan har det gått så lång tid sen planet forstbehandlades att vi var tvungna att vänta på en andra omgång av glykol. Tillslut var vi i luften och på väg mot Frankfurt flygplats, endast en timme försenad. Där slutar tyvärr inte det hela, för från början hade vi 1h 40min på oss att byta plan, men nu återstod det endast 40min. Eftersom det andra planet ifrån Frankfurt till Stockholm också var ett lufthansa plan bestämde de sig för att invänta oss. Snabbt gick det inte, först skulle lite hundar lukta på oss, sen skulle vi igenom passkontrollen, sen skulle varje millimeter av vårat handbagage inspekteras noga, och sen skulle vi till andra ändan av flygplatsen genom läskiga tunnlar med mystisk musik. Väl ombord på planet meddelade kaptenen att vi väntade på lite bagage ifrån Istanbul, så det blev till att vänta 20minuter till (var i och för sig skönt att vi fick med våra väskor). Så precis när vi ska backa ut ifrån parkeringsplatsen går bilen som backar ut plan sönder, så då blev det ännu lite väntan, men tillslut kom vi iväg. Alla kom hem hela och oskadade, utan några stölder, fast väldigt slitna och trötta.

Istanbul dag 4

Vi börjar den gråmulna dagen med en promenad till den gamla Orient Expressen. Tyvärr var den ju inget att hänga i granen. En tråkig gammal station med fyra stycken spår och en staty av Atatürk. Eftersom det såg ut att bli regn så bestämde vi oss för en heldag vid den berömda basaren. Mitt emellan två affärer hittade vi den relativt diskreta ingången, och jag tror inte riktigt att någon av oss viste vad vi skulle finna där inne. Så fort man kom in så började butikerna på höger och vänster sida längs korridoren så långt man kunde se. Ifrån golv till tak hängde det väskor, jeans, stövlar, jackor, tyger, smycken och mycket mera, och ju längre in man gick så fanns det flera korridorer som korsade den vi gick i, och även de sträckte sig långt utom synhåll. Det gällde att börja orientera sig, men det var lättare sagt än gjort med tanke på att allt såg likadant ut.

Efter ett par timmars strosande letade vi upp ett ställa för att käka och diskutera vad vi sett och skulle köpa. Jag tror inte att någon i klassen gick hem helt lottlös, och vissa slog till och med på stort med någon fin handväska eller liknande. Själv så hittade jag ett par turkiska tofflor som jag lovat min mamma, och diverse roliga turkiska smycken som säkert blir födelsedagspresenter.

Tillslut så begav vi oss helt utmattade hemåt, där vi vilade ut och tog en dusch innan middagen. Då kan jag passa på att berätta om rockbaren vi gick till kvällen innan. Livebandet spelade ett par Pink Floyd och Guns n’ Roses låter på hyggligt bra engelska, men när vi sen skulle fråga dem om en annan låt så kunde de inte ett ord engelska, utan bara låttexterna. Nåja, det var i alla fall en trevlig kväll.

Eftersom det var sista kvällen så bestämde vi oss för en gemensam klassmiddag. Så vi begav oss ut på stan för att hitta en restaurang som hade tillräckligt många bord, som tur är så är vi en ganska liten klass. Efter middagen drog vi ut och snurrade runt lite i Taxim, för att sen spendera ett par timmar på en mysig bar 20 meter ifrån vandrarhemmet med ett par vattenpipor. Det blev en sen kväll, men vid femslaget gick vi i alla fall och la oss för att orka med hemresan.

Istanbul dag 3

Idag så har vi besökt det gamla palatset (Topkapi Sarayi) och Hagia Sofia (Ayasofya), men innan jag berättar om dem så måste jag bara lägga in en mening om klubben vi var på igårkväll. Vi tog spårvagnen i ca 20min och kom mitt in i nattlivet. Där så hittade vi en trevlig nattklubb vi gick in på (lite eurotripkänsla över den), högt i tak och kristallkronor. Det var helt okey, men tjejerna lös med sin frånvaro. Inte undra på att vakterna blev så glada över att 10st blonda svenska cheyer kom i samlad tropp.

Palatset i sig var inte så jättespännande, kanske alla Gestapos med automatvapen överallt var lite coola. Däremot så tappade man hakan när man gick in i skatkammaren. Tyvärr så fick man inte fota, och det är ganska svår att beskriva de imponerade föremål. Om vi säger såhär, mycket såg nästan ut som leksaker därför att det bara var för mycket av de enorma ädelstenarna. Jag har för mig att jag en gång i tiden läste ett inslag i illustrerad vetenskap, att om man tog allt guld på jorden, så skulle det rymmas i en kub med en sida på 20m, om det nu stämmer så finns nog den största andelen guld på museum. Det fanns mängder av medaljer som var sjukt detaljerade och utsmyckade med hundratals diamanter, smaragder, rubiner och safier. Det coolaste var nog två stycken ljusstakar som var i solitt guld och vägde vardera 48kG, och var besmyckade med tusentals diamanter.

Istanbul dag 2

18.21 – Nu sitter vi och återhämtar oss efter dagens utflykt. Vi började med att ta en tur igenom den Blå Moskén idag, som tydligen var radioaktiv. Satt i alla fall en suspekt skyllt på fasaden. =P
Den var sjukt stor inuti, helt fantastisk, men den var inte lika blå som jag hade förväntat mig. =/
Sen så fortsatte vi med en båttur över Bosporen till den Asiatiska sidan. Det var som att komma till ett nytt land, och på något sätt kändes det lite mer som Asien. Ingen polis i varje gathörn med automatvapen, och både fordonen och husen var mycket mer slitna. Svårt att förklara, men det kändes annorlunda, precis som gamla stan där vi bodde och den ”ungdomliga” delen Taxim kändes som två helt separata städer.
Vi fortsatte högt upp till en bergstopp med buss. Det lutade så kraftigt så man var lite rädd för att bussen skulle börja backa hela tiden. Tillslut så stannade bussen och vi fick gå den sista biten, vilket var en upplevelse i sig. För helt plötsligt mitt bland alla hus (och till och med på vissa hus) stod det en mängd TV/Telemaster, och jag överdriver inte om jag säger att det var minst 100st totalt på berget. Tyvärr har jag ingen bra bild över det, men det kan knappast vara nyttigt att bo där i närheten. Mitt bland masterna så hittade vi en ganska trevlig restaurang, som såg fett lyxig ut, fint inredd och med en kypare per elev i klassen. Eftersom det var mulet och vi då inte kunde se så mycket så började vi bege oss ner igen, för att leta turkisk yoghurt.
Bussfärden ner för berget var rena nära döden upplevelsen. För att citera Anders ”Som gammal busschaufför blir man ganska imponerad”. Nu var det inga uppförsbackar som bussen sakta men säkert klättrade upp för. Istället var det rena störtloppsbacken och plattan i botten som gällde, på för övrigt knappt existerande vägar som slingrade sig åt höger och vänster. Man fick en liten adrenalinkick varje gång vi fick möte med en annan buss eller lastbil, och på tal om bussarna så har SL en hel del att lära sig. Jag tror aldrig att bussen faktiskt stannade helt förutom när vi skulle på och av. Helt plötslig kunde dörren slängas upp och en turk flög in genom dörren, nästan Formel1 klass på stoppen.
Nu ska vi ut och göra Istanbuls gator osäkra genom att studera nattlivet

Istanbul dag 1

Jag kopplar upp mig på wlanet som så praktiskt finns på rummet, och vad tror ni inte händer när jag försöker gå in på wordpress.com? Jo då möts jag utav texten: ”Access to this site has been suspended in accordance with decision no: 2007/195 of T.C. Fatih 2.Civil Court of First Instance.” FU!! Orka med länder som censurerar. Jag lyckades creecha cruuchet genom att använda en proxy, men den klarade inte av wordpress sätt att publicera inlägg, så jag fick vänta med dem tills jag kom hem.
08:36 – Jag befinner mig nu på ca 10 000 meters höjd, och har äntligen börjat att vakna till. Efter att ha tålmodigt lyssnat på ”spännande” hästsnack från mina klasskamrater i en timme så övervägde jag att ta fram datorn. Då alla andra ligger och sover/vilar. Klassen är typ som en skara japaner, alla ska ta 100 bilder på varandra i olika poser. Nu ska jag fortsätta att njuta av flygningen med SAS.
14.07 – Efter att ha käkat en kebab på en inhemsk restaurang, där Jakob fick sin mat snodd från en katt, så sitter vi nu i vandrarhemsrummet och väntar på att resten av klassen ska samlas. Här kommer de första bilderna från Turkiet. Utsikten är otrolig!!

Nu ska vi vidare till Svenska Forskningsinstitutet och kolla in Istanbuls fetaste partygata.
23.29 – Nu är vi tillbaka på vandrarhemmet efter en mycket spännande dag. Jag skulle kunna snacka på i timmar om alla nya intryck, så som deras kollektivtrafik. Go’natt.